VFU

Jag skriver och skriver och skriver på uppgifter, dagböcker och reflektioner och jag har så himla kul på VFU-platsen!

ÄNTLIGEN. Hanna sa att hon lärt sig mer på en vecka än på två år i skolan. Den ni!

Det är väl nu man egentligen märker vad man ska ha all kunskap till, och det känns faktiskt som varenda kurs (förutom samhälle och hälsa...) har varit relevant!


Första dagen på VFU!

Efter en informationsspäckad dag är jag ganska trött, men samtidigt pigg eftersom jag verkar få en riktigt rolig VFU-period! Rehabenheten verkar vara ett väldigt bra ställe att ha VFU på med möjlighet att få prova på flera olika områden och sedan inrikta sig och få "egna" patienter.

Perioden inleddes med rundvandring, information och stroke-rehabilitering. Imorgon fortsätter det med ortopedi (om jag inte minns fel) och dagrehabilitering.

Det känns riktigt, riktigt bra att få komma ut!

Slutversionen inskickad!

Igår hade vi opponeringen, och det var bra kritik vi fick och det var inte alls mycket som behövde ändras - därför är den nu inskickad! Känns riktigt skönt att ha fått iväg den och kunna ta långhelg nu innan nästa kurs drar igång på måndag.

Vår opponering tror jag gick bra också, det var svårt att få med allt vi ville veta mer om. Hoppas att de som vi opponerade på tänker som vi - ju mer kritik innan rättningen dest större chans att få ett bra betyg när den väl rättats. Lite kasst att tänka att "vi är lite snälla så vi säger inte till om allt" och sen låta någon skicka in som det är och det kanske finns en del saker som vi sett men inte de. För det är ju en hjälp, någon som läser och ser sånt man själv blivit blind för under alla veckor vi skrivit rapporten.

Mer opponering! Skrev även med det i utvärderingen, att mini-opponeringar muntligt vore bra under hela kursen och inte bara på slutrapporten.

En termin avslutad - jag har tagit mig igenom de första två åren på utbildningen!!

Har inte en aning om vem som läser bloggen men:

TACK gruppen för terminen och tack Hanna för samarbetet med slutrapporten! Det har fungerat skitbra!

Inskickad

Nu är rapporten inskickad för en första rättning av lärarna och opponering på vår rapport. Onsdag är det därför dags för seminarium där vi ska opponera på en annan rapport och två andra ska opponera på vår. Blir spännande att se vilken vi får opponera på då vi bara vet seminaregrupperna än så länge.

Jag tror vi slipper opponera på vår förra gruppmedlems arbete i alla fall eftersom vi har samma diagnosgrund till våra rapporter. Visserligen hade det kanske varit bättre, då hon tänker som vi; mycket kritik ger mycket att förbättra till sluträttningen och därför ger det större chans till bra betyg. Var lite halvkass stämning efter förra (och enda) opponeringen vi haft, där några i klassen tydligen ansåg det som sågning när en rapport fick en hel del kritik. Tycker det borde vara värre att sitta med en halvkass rapport som man inte får någon respons på som man sedan lämnar in och inte får betyg på. Jag tar ju hellre kritiken då, innan betygsättningen, än som kommentar på mitt redan underkända arbete.

Mer opponering vore bra i skolan överlag, då jag och min arbetsgrupp under hösten gärna hade fått mer respons på det vi gjort för att veta om vi är på rätt spår. Det blir något för utvärderingen.

Veckan efter är det dags för praktik! Det ska bli riktigt skönt att komma ut!

Ordbegränsning

Vi har verkligen fått träna på att skriva med begränsat antal ord, konkret och sammanfattat under utbildningen. Fortfarande är det vårt största problem vid rapportskrivning. 3300 ord, inte mer. Det hade gått så mycket lättare om det vore 5500 ord. Eller om journaldokumentationen inte vore inräknad.

Vi har i alla fall kommit relativt långt med arbetet, nu sitter vi och ifrågasätter oss själva, ändrar, petar, tar bort, lägger till referenser och petar lite till. Sen är det lite mer diskussion kvar. Nedkortning är kvar också, och det är det tuffaste kvar nu, för det är riktigt svårt att korta ner utan att ta bort viktigt material. Svårt att få till en röd tråd och ändå bara skriva ner det absolut viktigaste.

Det ska bli skönt med praktik, där det inte finns ordbegränsning (förutom journaldokumentationen som ska vara kort då), där man inte måste motivera varje litet steg eller val för någon annan än sig själv. Där ingen kommer opponera på det man gjort, där det endast är mitt och klientens tycke som räknas. Där man faktiskt har en klient som tycker något. Det är svårt när allt man vet om en person står på pappret och man inte har möjlighet att fråga mer.

Lite social interaktion ska bli skönt. Casestudier är verkligen bra övning, men tillslut saknar jag en person som svarar när jag frågar.

RSS 2.0