C-uppsats
Det blir inte mycket bloggande varken här eller på min andra blogg (ealinw.blogg.se) nu när det skrivs c-uppsats febrilt.
Eller ja. Jag saknar det där när man verkligen skriver uppsatsen, formulerar och placerar i rätt stycken. Nu är det mest en massa bök med checklistan vi har använt och det ska föras in i datorn det vi gjort ute, kontrolleras och kontrolleras och kontrolleras. För hela tiden upptäcker vi saker, varför tog vi med den frågan? Varför gjorde vi så här? Varför finns den här bara på ett ställe?
Jag saknar när vi skrev om olika arbetsterapeutiska teorier och fick läsa Kielhofners litteratur. Det saknar jag.
Men även om det är slitigt att skriva c-uppsats så är det nyttigt som bara den. Nu ser man hur mycket jobb det är med en c-uppsats, och kan då nästan föreställa sig hur mycket jobb det är med en större forskning. Eller åtminstone har man en bättre bild av det än innan.
Framförallt tror jag att vår c-uppsats kan leda till något bra, att den kan påverka tillgängligheten för personer med nedsatt orienteringsförmåga i den kommun vi gjort studien.
To be real - den är för tillfället katastrof.
Hanna och jag insåg att kommunen behöver minst två anställda med expertis inom området som ser till att göra en riktig inventering inriktad på enkelt avhjälpta hinder som sedan kan göra en åtgärdsplan. Vi är ju mer än experter som redan börjat! Hur man får kommunen att vilja skapa två tjänster och börja betala ut två löner + projektpengar när budgeten redan är lagd är nog svårare att knäcka än att göra klart c-uppsatsen.
Dags att fortsätta med just c-uppsatsen kanske.
Eller ja. Jag saknar det där när man verkligen skriver uppsatsen, formulerar och placerar i rätt stycken. Nu är det mest en massa bök med checklistan vi har använt och det ska föras in i datorn det vi gjort ute, kontrolleras och kontrolleras och kontrolleras. För hela tiden upptäcker vi saker, varför tog vi med den frågan? Varför gjorde vi så här? Varför finns den här bara på ett ställe?
Jag saknar när vi skrev om olika arbetsterapeutiska teorier och fick läsa Kielhofners litteratur. Det saknar jag.
Men även om det är slitigt att skriva c-uppsats så är det nyttigt som bara den. Nu ser man hur mycket jobb det är med en c-uppsats, och kan då nästan föreställa sig hur mycket jobb det är med en större forskning. Eller åtminstone har man en bättre bild av det än innan.
Framförallt tror jag att vår c-uppsats kan leda till något bra, att den kan påverka tillgängligheten för personer med nedsatt orienteringsförmåga i den kommun vi gjort studien.
To be real - den är för tillfället katastrof.
Hanna och jag insåg att kommunen behöver minst två anställda med expertis inom området som ser till att göra en riktig inventering inriktad på enkelt avhjälpta hinder som sedan kan göra en åtgärdsplan. Vi är ju mer än experter som redan börjat! Hur man får kommunen att vilja skapa två tjänster och börja betala ut två löner + projektpengar när budgeten redan är lagd är nog svårare att knäcka än att göra klart c-uppsatsen.
Dags att fortsätta med just c-uppsatsen kanske.
Äntligen!
I torsdags, 30 september, gjorde vi sista salstentan EVER! Jag kan inte förstå hur skönt det är ens, den dagen var så långt borta för snart tre år sedan och nu är jag fri från salstentorna. Om jag inte får omtenta... men det hoppas jag inte, isåfall har jag en urkass känsla för hur det går på en tenta för det kändes bra. Det verkar som att det kändes bra för många i klassen också vilket är jättekul nu när vi alla bara vill bli klara så vi får ta examen till våren!
Nu är det full gas med examensarbetet som gäller innan vi gör en sista kurs i Forskning och praxis. Hanna och jag har kommit en bra bit eftersom vi överarbetade PM:et en hel del (typiskt oss) så vi känner oss inte alls så stressade som förra veckan. Idag orkade vi inte ens vara stressade, trots en långhelg har de senaste två veckornas intensiva tentaplugg och seminarier tagit kål på oss. Vi var skitslöa, jag körde hem Hanna redan vid 12 när vi hade delat upp lite egenarbete. Skönt att kunna blanda grupp- och egenarbete. Det sätter lite press på en att vara två samtidigt som man kan planera som man vill och göra i sin takt vissa dagar.
Verkar by the way som att det tar tid att få examensbeviset. Läste lite om det idag, och det kan ta upp till en månad! Vid terminsslut kan det ibland ta mer. Vad lång tid kan det ta egentligen att checka ansökan så den stämmer med det som står på studentforum? Hoppas jag får mitt examensbevis före mars... För sen ska det sökas legitimation också som jag inte vet hur lång tid det tar. Jag får väl gå här hemma och såsa i evigheter innan jag har ekonomi till att flytta hemifrån.
Meeeeeeeen upp med hakan, det är sista månaderna och det är redan oktober!
Nu är det full gas med examensarbetet som gäller innan vi gör en sista kurs i Forskning och praxis. Hanna och jag har kommit en bra bit eftersom vi överarbetade PM:et en hel del (typiskt oss) så vi känner oss inte alls så stressade som förra veckan. Idag orkade vi inte ens vara stressade, trots en långhelg har de senaste två veckornas intensiva tentaplugg och seminarier tagit kål på oss. Vi var skitslöa, jag körde hem Hanna redan vid 12 när vi hade delat upp lite egenarbete. Skönt att kunna blanda grupp- och egenarbete. Det sätter lite press på en att vara två samtidigt som man kan planera som man vill och göra i sin takt vissa dagar.
Verkar by the way som att det tar tid att få examensbeviset. Läste lite om det idag, och det kan ta upp till en månad! Vid terminsslut kan det ibland ta mer. Vad lång tid kan det ta egentligen att checka ansökan så den stämmer med det som står på studentforum? Hoppas jag får mitt examensbevis före mars... För sen ska det sökas legitimation också som jag inte vet hur lång tid det tar. Jag får väl gå här hemma och såsa i evigheter innan jag har ekonomi till att flytta hemifrån.
Meeeeeeeen upp med hakan, det är sista månaderna och det är redan oktober!
