Kass uppdatering
I know, I know det är usel uppdatering på den här bloggen. Det verkar som att många i klassen har börjat få jobb nu vilket är jättekul! Jag undrar hur mycket man tappar om det skulle bli så att man får ta ett annat jobb sålänge tills man hittar ett arbetsterapeutjobb, och det kanske tar tre år innan man slänger sig ut som arbetsterapeut. Jag skulle nog känna mig ännu mer osäker när inte ens teorin sitter färskt i hjärnan, och risken skulle nog vara att jag inte skulle våga ta ett jobb som ger en utmaning.
Att jobba som distriktsarbetsterapeut ger en hel del utmaningar kan jag utlova. Jag hade inte haft något emot att börja jobba inom något mer specialiserat i början och sedan gå ut i kommunal verksamhet med några års erfarenhet i ryggen. Som det är nu jobbar jag med flera sittproblem, alternativ kommunikation för afasi, demensproblematik, förflyttningsproblem, bostadsanpassningar, handortoser, ADL-bedömningar, aktivitetsträningar etc. etc.
På sjukhus eller någon annan mer specifik verksamhet där man jobbar mestadels med t ex stroke på en strokeenhet, handproblematik på handkirurgen eller liknande är det lättare att bli skitbra på sitt jobb. Där kan man verkligen specialisera sig och läsa på om olika diagnosen/funktionshindret och se mycket av samma och på så vis skaffa sig erfarenhet snabbt inom området.
Som det är nu får jag mycket erfarenhet från många områden, men wow vad mycket det är att tänka på för att göra ett bra jobb! Än så länge går det bra (tror jag) och jag har skitkul eftersom det är så varierat, men det är svårt. Jag får hela tiden fundera en gång extra för att vara säker på att jag tänker rätt.
Som tur är har jag skitbra kollegor så att vi kan hjälpas åt och blanda erfarenhet med nya idéer så att lösningen blir så bra som möjligt för kunden. Det uppskattas och gör det så mycket roligare att jobba!
Det är också något nytt - att kalla de som är i behov av arbetsterapeutiska interventioner för kunder. På utbildningen kallades de för klienter. Patienter var ajabaja, brukare var förlegat och nu skulle det heta klienter. Så när jag väl har bankat in klienter i huvudet så får jag lära om - de är mina kunder. Kunder låter ju faktiskt bättre än klienter för jag tänker klienter som någon som går till en advokatfirma och ber om råd, men det är en omställning som så många andra när man börjar jobba.
Jag tror att arbetet inom kommunen kommer ge mig erfarenheter som jag har stor nytta av i framtiden, var jag än hamnar. Bara att få se hur det faktiskt blir när en strokepatient (-kund) kommer hem till sitt eget från sjukhuset, ibland blir ADL-statusen helt annorlunda mot det på sjukhuset bara för att det sker i en känd miljö. Fantastiskt att få se Kielhofners teorier om vanor och miljö i praktiken och hur det inverkar på aktivitetsutförandet!
Over and out för den här gången, får ni chansen att prova på kommunarbetsterapi - ta den.
Att jobba som distriktsarbetsterapeut ger en hel del utmaningar kan jag utlova. Jag hade inte haft något emot att börja jobba inom något mer specialiserat i början och sedan gå ut i kommunal verksamhet med några års erfarenhet i ryggen. Som det är nu jobbar jag med flera sittproblem, alternativ kommunikation för afasi, demensproblematik, förflyttningsproblem, bostadsanpassningar, handortoser, ADL-bedömningar, aktivitetsträningar etc. etc.
På sjukhus eller någon annan mer specifik verksamhet där man jobbar mestadels med t ex stroke på en strokeenhet, handproblematik på handkirurgen eller liknande är det lättare att bli skitbra på sitt jobb. Där kan man verkligen specialisera sig och läsa på om olika diagnosen/funktionshindret och se mycket av samma och på så vis skaffa sig erfarenhet snabbt inom området.
Som det är nu får jag mycket erfarenhet från många områden, men wow vad mycket det är att tänka på för att göra ett bra jobb! Än så länge går det bra (tror jag) och jag har skitkul eftersom det är så varierat, men det är svårt. Jag får hela tiden fundera en gång extra för att vara säker på att jag tänker rätt.
Som tur är har jag skitbra kollegor så att vi kan hjälpas åt och blanda erfarenhet med nya idéer så att lösningen blir så bra som möjligt för kunden. Det uppskattas och gör det så mycket roligare att jobba!
Det är också något nytt - att kalla de som är i behov av arbetsterapeutiska interventioner för kunder. På utbildningen kallades de för klienter. Patienter var ajabaja, brukare var förlegat och nu skulle det heta klienter. Så när jag väl har bankat in klienter i huvudet så får jag lära om - de är mina kunder. Kunder låter ju faktiskt bättre än klienter för jag tänker klienter som någon som går till en advokatfirma och ber om råd, men det är en omställning som så många andra när man börjar jobba.
Jag tror att arbetet inom kommunen kommer ge mig erfarenheter som jag har stor nytta av i framtiden, var jag än hamnar. Bara att få se hur det faktiskt blir när en strokepatient (-kund) kommer hem till sitt eget från sjukhuset, ibland blir ADL-statusen helt annorlunda mot det på sjukhuset bara för att det sker i en känd miljö. Fantastiskt att få se Kielhofners teorier om vanor och miljö i praktiken och hur det inverkar på aktivitetsutförandet!
Over and out för den här gången, får ni chansen att prova på kommunarbetsterapi - ta den.
Kommentarer
Trackback
